Oförglömligt!
Jag har nu legat hemma och varit sjuk i nästan en vecka, vilket är något av det tråkigaste som finns, rastlös som jag är…
Det mesta av tiden har gått åt till att sova och knapra Ipren. Resten av timmarna har jag som vanligt, varit nergrävd i berget bland mina resetidningar.. och det var då jag kom att tänka tillbaka på det oförglömliga, för det var precis vad det var!
Thailand, Koh Chang och Bangkok år 2009, resan som tog slut alldeles för fort. Jag och Rebecca hade gått länge och funderat på vart vi skulle åka på semester.. 2 veckor kan man hinna rätt mycket på, och det hade vi helt rätt i…
Min första ”långa” flygresa utanför Europa, självklart att det kändes stort! Vi blev som två små barn igen som precis öppnat den största godispåsen någonsin där vi satt på Thai air, njöt av den överträffande servicen ombord, helt omedvetna om vad som skulle hända och vart vi skulle hamna.
Vi landade på Bangkoks gigantiska flygplats och just då kände man sig ganska liten på jorden. Vi fick en transfer till Koh Chang som jag aldrig glömmer med lokalbefolkningen som susade förbi utanför bilrutan sittandes utanpå/ovanpå bilarna längs motorvägarna i säkert 100 km/h.
Dock har jag aldrig träffat en så enormt tillmötesgående befolkning som thailändarna och våran bungalow var placerad precis vid strandkanten, lyckan var total!
Det blev 2 helt fantastiska veckor fulla av upplevelser. Vi shoppade så att fötterna värkte, provade massor av spännande mat, lärde känna dom mest intressanta människorna, hittade såklart den bästa baren, nattbadade, spenderade sena nätter sittandes på White sand beach med en god drink i handen för att lyssna på en gitarrgud till långt in på morgonen, åkte på utflykter som vi sent kommer glömma.. red elefanter i djungeln, hade nattliga och lite mindre trevliga besök av kackerlackor i våran bungalow osv.
Detta är som sagt en resa jag aldrig kommer glömma!
Och sällskapet var såklart min allra bästa vän!
Frågan är om det verkligen bara är jag som ibland tvivlar på det här med borta bra men hemma bäst.. om det kanske är menat att det ska vara precis tvärtom? ;)
Jag menar, att landa på kastrup och se alla lyckliga resenärer som är på väg åt motsatt håll än man själv, TILL incheckningsdisken och säkerhetskontrollen…
Att sen komma hem, sätta nyckeln i dörren, kämpa med den 10 kg överviktiga väskan in i lägenheten och sen.. vaddå?
Baksmälla eller vad!?
Nedräkningen fortsätter, på måndag är det endast 3 veckor kvar tills man ska ta sig till kastrup igen.
Kommer såklart sakna min fina familj och vänner jättemycket, men resan kommer bli grym!
Godnatt
